Godmorgon livet, idag ska jag tänka positivt!

Livet är underbart, jag duger, jag blev som jag blev, när jag inte blev som jag skulle och det gör inget..det är helt OK!!!

Min älskade Rosenpelargon..

Med ålderns rätt, har jag de senaste 15 åren köpt, eller drivit upp och ömt vårdat pelargoner av olika slag...

Den här vackra skapelsen har jag slitit med sedan 2001, då jag "stal" ett skott på gården Vårnäs, en "andlig" plats, där dessa prunkande pelargoner fanns överallt!
Detta skott har jag tagit ytterligare skott på i all oändlighet, gett bort till vänner och sedan fortsatt få mina att övervintra i källaren, trott att dom ska dö, men icke.. Dom har fortsatt att leva vidare..

Den här var bara en tredjedel så stor förra året..blev ganska misskött i flytt o stod i källaren i vinter med spretiga o blekgröna långa armar som sökte sig till ljuset.
Tog fram den i mars, klippte ner den och tänkte: Aldrig att det kommer att växa något nytt från de här små"stumparna".. Men se så fel jag hade! Den har väl aldrig varit så stor, trots att den har bott på en norrläges-balkong och för en månad sedan flyttat till en östersida... 85 cm hög och 75 cm bred! Synd bara att den är så senblommig..den har redan klarat av några frostnätter..

Så min älskade pelargon, tack för att du finns och nu håller vi tummen för att både du och dina "barn" överlever denna vinter också!

Hösten...min tid på året...

Jag bara ÄLSKAR hösten!!!

Färgerna, luften och lukten av naturen som förbereder sig för vila. Det blåser lite och regnar ibland och plötsligt spricker himlen upp och blir knallblå och solen skiner lagom och sprider ett fantastiskt ljus över naturens alla underbara färger...

Jag bor i en liten kyrkby, en lugn och vacker plats i vårt avlånga land, men där skolan tyvärr lags ner i år, efter mycket protester från innevånarna.. En fin skola med barn som trivdes, byggde kojor på rasterna och som fick plantera egna blommor, sätta egen potatis, som sedan togs upp av elever och föräldrar och användes i skolans matlagning (ekologiskt i allra högsta grad). Så.. nu är det mer öde här än tidigare, men att gå en vända med hundarna och kameran, känns som att gå på en "Naturens venissage"! Vad mer kan man begära just då?

"JU MER JAG UMGÅS MED MÄNNISKAN, JU MER TYCKER JAG OM MIN HÄST..."

 

Hästar... är bland de vackraste, klokaste och mest underbara och energi-givande djur jag vet....

Jag började rida som 7-åring och har resten av mitt liv delat många stunder med dessa underbara djur. Varit hästskötare åt älsklingshästen och  cyklade 3 mil tur o retur, i ur och skur, för att sköta och rida favoriten, sen blev det moppedax och då blev det lite lättare..:)

Haft några egna, varit "ponny-morsa" åt mina döttrar som oxå delat detta intresse och nu delar jag det med bl a mitt barnbarn Alice, 11 år, vilket känns jättehärligt med de stunder vi har fått ha tillsammans hittills och förhoppningsvis kommer att ha flera år till..

Tycker om att jobba med hästen från marken, med repgrimma och rep, för det är där man bygger upp förtroendet och samspelet med hästen, sakta men säkert...i lugn o ro, med massor av tålamod och beröm utan att höja rösten... Att sedan rida ut i skogen en härlig höstdag, njuta av lukterna och se färgerna och bara höra hästens glipp-glopp-steg och småprata...vilken sinnesro! Ibland hoppa av och plocka några kantareller och gå en bit, DET kallar jag för livskvalité..! Att efter detta pyssla om och fodra hästen och sen stå och lyssna på hö-tuggandet..den må-bra känslan går ej att beskriva med ord... den bara känns!

Så tack kära hästar, för att ni finns och förgyller MIN och många andras tillvaro oxå!

I Glädjens, men även Trötthetens tecken..!

Imorgon är det två veckor sedan min älskade hund Beata, efter en långdragen och dramatisk förlossning, nedkom med dessa små underbara mirakel... fyra små tikvalpar och tråkigt nog, en dödfödd hanvalp...

Man blir lika fascinerad varje gång, att allt finns där det ska..små tassar med klor och små gäspande munnar med rosa tungor, som sen snuttar frenetiskt på sin mors tuttar och växer ...och växer...och växer sakta men säkert... Trött och lycklig över att det är över, kan man sen sitta och titta på dom, lukta på dom och fundera på hur dom kommer att se ut vid åtta veckors ålder?! Och HUR ska man kunna göra sig av med dessa ljuvliga knyten? Vi får vänta och se...

Kram på er och ha en skön dag i höstvädret!

Dagen till ära.. 25 september 2008.

Hej alla nära och kära!
Idag startar jag min karriär i bloggarnas värld... Känner att det kommer att bli en spännande resa framöver! Och jag hoppas att jag kan få dela med mig av mitt liv och även få dela saker och ting med andra likasinnade...
så jag säger VÄLKOMMEN in på min sida!
Dagen till ära vill jag även fira en av mina bästa vänninor, Helena, som fyller 50 år !
HJÄRTEGRATTIS min kära och hoppas dagen blir mysig!