Med ålderns rätt, har jag de senaste 15 åren köpt, eller drivit upp och ömt vårdat pelargoner av olika slag...
Den här vackra skapelsen har jag slitit med sedan 2001, då jag "stal" ett skott på gården Vårnäs, en "andlig" plats, där dessa prunkande pelargoner fanns överallt!
Detta skott har jag tagit ytterligare skott på i all oändlighet, gett bort till vänner och sedan fortsatt få mina att övervintra i källaren, trott att dom ska dö, men icke.. Dom har fortsatt att leva vidare..
Den här var bara en tredjedel så stor förra året..blev ganska misskött i flytt o stod i källaren i vinter med spretiga o blekgröna långa armar som sökte sig till ljuset.
Tog fram den i mars, klippte ner den och tänkte: Aldrig att det kommer att växa något nytt från de här små"stumparna".. Men se så fel jag hade! Den har väl aldrig varit så stor, trots att den har bott på en norrläges-balkong och för en månad sedan flyttat till en östersida... 85 cm hög och 75 cm bred! Synd bara att den är så senblommig..den har redan klarat av några frostnätter..
Så min älskade pelargon, tack för att du finns och nu håller vi tummen för att både du och dina "barn" överlever denna vinter också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar