I helgen fick jag nöjet... att få rå om Trean och Geten, det senaste kärleksparet i familjen!
Hur kommer det sig att det alltid är lika roligt att umgås med sina barn..??! Trots alla vedermödor och att dom äntligen "flugit ur boet" och blivit självgående, är det alltid ett lika kärt besök.. Trots vaknätter, oro, tonårs-bråk och all övrig "tragik" som det medföljer att vara förälder... så tittar man på dom och blir varm i hjärtat, med samma kärlek som när dom var bäbisar..
Om så bara vid ett snabbt möte och en varm kram på "flyende fot till något annat"... Kan det vara så enkelt.. att man ÄLSKAR dom för evigt, bara för att man endast har dom "till låns"....
Jag vet inte.. vet ni....:)
2 kommentarer:
Vi slutter aldri elske våre barn nei..blir varm i hjertet hver gang jeg har mine hos meg jeg også Pili. Slik er det bare, og slik skal det være:)
Nydelige bilder av "dine".
Ønsker deg en herlig dag, klem fra meg:)
Jaaa Mossan... Barnen är nog det viktigaste i livet och framför allt att dom får vara friska och leva bra liv...
Tack för fina kommentaren!
Önskar dig en härlig dag, med varm klem härifrån.:)
Skicka en kommentar