Idag fyller min älskade "majblomme-dotter" Tvåan, 31 år..
Åren går fort nu, ändå minns jag hennes födelse som igår.. Hon är född 8 veckor för tidigt via akut "kejsarsnitt".. en liten skrynklig Älva med guldigt fjun på huvudet, vägde 1890 gr och var 42 cm lång med "pyttesmå" händer och fötter och redan då en "surviver" och gullviva... :)
Sen blev hon en gladlynt, rödhårig och mycket envis dotter, med mycket bus och klurigheter.
Åt som en häst, liten och tunn, energisk som få och hade alltid "tusen frågor", stort sömnbehov annars blev hon ilsken och odräglig och detta följer henne även idag..:)
Hon har alltid haft ett stort "klättrings-behov".. Man kunde hitta henne nästan högst upp i en gran och genom att med hjärtat i halsgropen, milt be henne sitta stilla där, medan hennes far fick klättra upp och bära ner henne och sedan försöka förklara att man kunde göra sig väldigt illa om man trillade ner från 6 m höjd, hittade man henne där igen, nästa dag..:)
Såå.. hon är definitivt inte höjdrädd.. än idag..
Jag glömmer aldrig, när hon var ca 7 år och vi skulle åka iväg hela familjen och jag precis hade varit ute i och besiktat trädgårdslandet, satte mig i bilen och sa till maken.. -Åh vad fort det gror, rabarberna växer så det "knakar"! Ungen for ut ur bilen, sprang bort till landet, la ner huvudet mot marken och kom springande tillbaka och sa besviket: -Jag hör inte att det knakar..?! Varpå alla bröt ut i hysteriskt skratt!
Inte heller glömmer jag.. när vi några år senare var på semester på Gotland.. Obs! Detta barn kunde bada i timmar, blå om läpparna och hackandes tänder, snabbt upp och torka till under handuken och sen i igen.. Man var alltid tvungen att ha full koll på var hon var, för plötsligt var hon på ett helt annat ställe!
Vid detta tillfälle skulle hon absolut bada en gång till (vi andra hade klätt på oss och packat ihop för det började mulna på och blåsa), hon sprang ut i vattnet SÅG jag, sen var hon plötsligt bara borta.. Jag och maken sprang ut i vattnet, (långgrunt var det där) utan att hitta henne, jag for runt i vattnet som en "galen krokodil" och ropade och letade och såg framför mig en drunknad dotter, maken gjorde detsamma och andra människor letade oxå... När jag efter långa minutrar, bröt ihop av oro och bara skrek ut hennes namn.. hörde vi plötsligt henne svara och hon kom då lunkandes ifrån stranden och sa att hon "bara hade varit och tittat på pedal-båtarna" som låg så fint uppradade där.. i olika färger...
DÅ var det lätt att hålla sig för skratt vill jag lova och betydligt svårare att INTE höja rösten och skrika att hon verkligen hade skrämt halv ihjäl oss allihop... jaja, det slutade ju lyckligt.. även denna gång..:)
Hon är en mycket kärleksfull , men självgående person och framför allt går hon sina "egna vägar".. Hennes uppfinningsrikedom är outtömlig verkar det som och hon har "tusen järn i elden"(ett släktdrag, tror jag).. och ibland blir man lite "trött i luvan" av all hennes energi.. Hon får väl förhoppningsvis egna barn snart..:)
Hursom helst, eftersom hon bor lite för långt härifrån, önskar jag henne en mysig födelsedag med sin man och andra nära och kära!
- Mamma.. Är jag ett maskrosbarn eller en gullviva..?
HJÄRTE-GRATTIS min högt älskade Saris.. med pussar och kramar i massevis!
Dagen till ära.. besökte vi Pelle Veterinär.. igen..:)
Passar även på att säga ett STORT och VARMT GRATTIS till kära Sonja.. som jag och barnen och nu barnbarnet Alice.. delat liv och häst-intresset med och som dagen till ära, fyller hmmm.. 60 år..:)
Önskar även dig en härlig födelsedag med kram!
